Det här är just till dig, så ta åt dig. Linda Sihvola.

Jag tänkte förut '' Hur ska jag klara mig utan Linda? '' Att inte umgås med henne, att inte kunna säga att hon är min syster som jag aldrig fick? Det var min mardröm. Att tänka så.

För ungefär 1 månad sen bestämde vi att inte umgås, det var något stort som hade hänt mellan oss. Båda två gjorde fel, båda två svek varandra. Och vi hade aldrig förut haft ett så stort gräl. Att inte kunna gå hem till Linda när jag inte orkade med någon, att kunna springa hem till henne och prata om allt mellan himmel och jord. Det var oehört jobbigt.

Men det kom en dag, då jag slängde iväg ett sms och ville prata med Linda. Jag fick glädjetårar. Jag var så himla glad, anade aldrig att hon skulle vilja ta upp kontakten först? Det rörde till hela mig.

Efter allt jag sa i efterhand, jag ångrar det rejält. Jag vill ha tillbaka dig, så som jag hade dig för ungefär 2-3 år sedan. Börja om, börja om på nytt.

100 mil ifrån varandra, 350 dar ifrån varandra. Jag kommer ändå alltid hjälpa dig oavsett vad. 1 månad var grymt tråkig utan dig. Att inte kunna höra din röst, att inte kunna skratta med min egna syster. Förstår inte att jag klarade av det.

Att ha henne ifrån mig är som att kasta bort allt. Men jag har en önskan, att det alltid kommer vara så här tight som vi är nu.

fS