Jag har mina närmaste vänner som alltid står vid min sida i vilka fall som helst men jag har även dem som står mig nära som går bakom ryggen på mig mer och mer. Jag orkar inte att få höra allt, blir så himla sårad av allt. 

Jag vill inte ha sånna vänner men det är väldigt svårt när man inte kan se en framtid utan dem vännerna. Dem vännerna som jag älskar otroligt mycket. Växt upp med, lärt känna för några år sedan osv. 

Första dagen pratar man med dem och nästa dag går dem bakom ryggen på en. Jag litar bara på dem som står mig närmast men när den sviker mig så blir man helt tom och vet inte vad man ska göra.

 

Egentligen vill jag inte tycka synd om mig, jag tyckte synd om mig ständigt förr i tiden och skrev ut allt på bloggen osv. Men det är väldigt svårt när ingen förstår att detta tar kål på mig. 

Jag har kämpat och försökt att inte bry mig, men när allt kommer på lager efter lager så går det inte längre. 

Men jag har mina vänner som jag verkligen litar på och som aldrig sviker.

fS