Prata med ena personen och trodde jag verkligen kunde lita på dig. Och nu ser jag helt annat än vad du hade sagt.

Jag har verkligen försökt att förstå dig varför du gör så mot mig i flera månader och det har gjort så jag inte kan lite på dig ett dugg längre. Ingen vet hur jag känner mig, inte en enda.

Innan jag somnar tänker jag på vad jag egentligen har gjort. Mitt liv stannade för några månader pågrund av dig.

Det är som om du bestämmer över vad jag får och vad jag inte får göra. Jag vill inte ha det så!

Redan för två, ett år sedan började du lite smått.

Min största kärlek nästan och du sabbade det. Jag gjorde slut för att du skulle vara lycklig. Åh, jag hatar det.

Nu kanske jag inte ens kommer få tillbaka honom.

Livet är kanske svårt men det har aldrig varit så svårt som det har varit de senaste två åren.

Och jag blir ännu mer less på dig när du drar andra som hindrar dig och mig mellan oss.

Du betyder så mycket men nu kan jag inte ens lita på dig.

Du kanske inte ens betyder eller existerar längre i mitt liv? Inbillar jag mig allt bara.

Åh, jag hatar det.

Står fel lite i texten: